Min flygrädsla
Nu ska jag kanske skriva om något otroligt onödigt/töntigt men det hindrar mig från mycket.
Det är såhär att jag har faktiskt flygit i mina dagar jag med men nu är jag flygrädd. Jag har inte varit med om en krasch eller något annat hemskt.
Jag tänker mig bara att sätta mig i ett trångt stort rör. Missförstå mig rätt. Jag vet att planen är stora nu och att det är säkrare att flyga än att åka bil. Jag tänker såhär ;
Om du krockar med en bil, finns det snabb ambulans till hjälp och sjukhus. Krockar du med ett plan dör du i stort sett. ( Jag vet att man aldrig krockar med plan, men tänk om det händer mig ).
Tänkt om helt plötslig slutar den såkallade "flygkraften, luften orkar inte längre!" planet störtar rakt ner och jag dör.
Alla dom här om har stoppat mig från att sätta mig i ett flygplan vilket jag tycker är väldigt synd. Har missat ett antal resor pga av det här. Vissa av dom flygrädd sätter sig i allafall i ett plan, men inte jag !
Egentligen vet jag inte själv varför jag är så otroligt rädd. Jag har läst massor av historier där folk får blackout, svimmar, panik, ångest m,m. Jag är rädd att jag ska bli en av dom. Okej fine, jag sätter mig i planet flyger iväg till ett varmare land där jag får det förhoppningsvis bra och en härlig semester, visst kan man tänka så.. Men min hjärna är inte så lätt lurad.
En jag "känner" som är flygrädd säger "flyg aldrig med mig , bara för jag är flygrädd händer massa konstiga saker när jag flyger". Tänk om det är så för mig ?
Det här kanske du tycker är otroligt töntigt, men förstå mig med ? Det här är ett helvete. När bombattentaten 11 september skedde pratade många om att ska folk våga flyga igen. Då tänkte jag genast "Ja såklart jag tänker flyga det var ju roligt". Fem år senare ångrar jag att jag inte flög då, vilket kanske hade hjälpt mig mot min flygrädsla att jag kanske har vänta för länge. Det har trots allt gått 7 hela år ! Mamma och pappa vill utomlands igen i höst, vi får se hur det blir med mig.
(höjdrädd är jag också, så jag får panik när jag ser den här bilden)
Det är såhär att jag har faktiskt flygit i mina dagar jag med men nu är jag flygrädd. Jag har inte varit med om en krasch eller något annat hemskt.
Jag tänker mig bara att sätta mig i ett trångt stort rör. Missförstå mig rätt. Jag vet att planen är stora nu och att det är säkrare att flyga än att åka bil. Jag tänker såhär ;
Om du krockar med en bil, finns det snabb ambulans till hjälp och sjukhus. Krockar du med ett plan dör du i stort sett. ( Jag vet att man aldrig krockar med plan, men tänk om det händer mig ).
Tänkt om helt plötslig slutar den såkallade "flygkraften, luften orkar inte längre!" planet störtar rakt ner och jag dör.
Alla dom här om har stoppat mig från att sätta mig i ett flygplan vilket jag tycker är väldigt synd. Har missat ett antal resor pga av det här. Vissa av dom flygrädd sätter sig i allafall i ett plan, men inte jag !
Egentligen vet jag inte själv varför jag är så otroligt rädd. Jag har läst massor av historier där folk får blackout, svimmar, panik, ångest m,m. Jag är rädd att jag ska bli en av dom. Okej fine, jag sätter mig i planet flyger iväg till ett varmare land där jag får det förhoppningsvis bra och en härlig semester, visst kan man tänka så.. Men min hjärna är inte så lätt lurad.
En jag "känner" som är flygrädd säger "flyg aldrig med mig , bara för jag är flygrädd händer massa konstiga saker när jag flyger". Tänk om det är så för mig ?
Det här kanske du tycker är otroligt töntigt, men förstå mig med ? Det här är ett helvete. När bombattentaten 11 september skedde pratade många om att ska folk våga flyga igen. Då tänkte jag genast "Ja såklart jag tänker flyga det var ju roligt". Fem år senare ångrar jag att jag inte flög då, vilket kanske hade hjälpt mig mot min flygrädsla att jag kanske har vänta för länge. Det har trots allt gått 7 hela år ! Mamma och pappa vill utomlands igen i höst, vi får se hur det blir med mig.
(höjdrädd är jag också, så jag får panik när jag ser den här bilden)Kommentarer
Postat av: Gitta
Tufft av dig att erkänna din rädsla, inte bara för dig själv utan även för andra, då har du kommit en bit på vägen. Vill bara säga att det finns hjälp mot panikångest så var inte rädd för att söka hjälp i tid innan det kan "skena" iväg och bli väldigt jobbigt. Du är en tuff tjej som kommer att klara detta! Tack för en bra blogg! Hälsningar Gitta ( Malins mamma)
Postat av: vilma
asså jag förstår dig, men jag brukar tänka så här:
-Hur ofta händer såna saker som att man störtar? svar- typ aldrig, då det är en väldigt liten chans att just du är i det planet då. :D
Trackback
